djupa andetag
Har varit en tuff vecka helt klart. Så jädra mycket på jobbet konstant har börjat komma ikapp mitt inre.
Jag har ju varit enormt trött senaste veckorna, huvudvärk så gott som dagligen och lusten har börjat tryna. I veckan som var så hade vi möte med HR och unionen med uppföljning på riskbedömningen som gjordes då de sa upp tjänsterna på jobbet i januari. Jag som fått en del fick inte vara med på vanliga mötet med resten av BO som jag jobbar på utan dick ha ett eget. Vet ej varför fortfarande, och jag har nog inte känt mig så utsatt på länge som då. Fick nog fram det jag ville men det intressanta blir att se om ngt blir gjort. Hur som, var så trött i tisdags att jag bröt ihop några minuter på min plats, men torka tårarna och körde vidare. Gick dock hem 40 minuter tidigare på komp tid. Onsdagen kände jag att nu är det nog, på onsdagen hade jag också mötet, så jag sa till min närmsta chef att jag pallar inte och får hem. Han var helt ok med det och skulle inte ens notera att jag gick tidigare. Fick komma på en lösning för mina uppgifter då han räkna med att jag var hemma torsdag och ev fredag också. Så en tjej som suttit med mig ca 6 timmar totalt innan semestrar fick hoppa in på min plats och göra det viktigaste genom att läsa mina instruktioner...... känner mig inte redo att jobba imorgon men jag känner kaoset växa på jobbet.
Att det bara är jag på HELA företaget som helt kan mitt jobb är faktiskt rätt sjukt, inte ens min chef vet mitt jobb.
Efter att idag tänkt efter och ventilerat med en vän, så har jag kommit fram till att det är nog fler som märkt av mitt mående tidigare än jag gjort. Chefen är helt förstående och tyckte jag skulle vara hemma och vila. Arbetskamrater har noterat att jag är rätt slut och annorlunda (vilket fall två som jag pratat med) och två vänner har noterat tendenser hos mig och vill att jag verkligen är hemma och tar igen mig ordentligt.
Men..... och här är problemen. OM jag skulle vara hemma längre tid, dvs går till läkare för bedömning, hur ska det gå på jobbet? Ekonomin min kommer lida helsike om jag är hemma länge och det funkar nog inte. När jag sen är tillbaka på jobbet, inget har säkerligen ändrats! Har tjatat och blivit lovad hjälp nu i 8 månader så varför skulle det ändras nu?
Det värsta är nog detta, oliver visar tendenser på att han märker jag inte mår bra. Han är väldigt mammig och vill gosa hela tiden, frågar om jag är sjuk då jag varit hemma och sovit, har hämtat han tidigare från dagis senaste dagarna. Jag kan inte bli dålig, han har bara mig!!!
Vet helt enkelt inte hur jag ska lösa detta..... men jag måste lösa det!
Jag har ju varit enormt trött senaste veckorna, huvudvärk så gott som dagligen och lusten har börjat tryna. I veckan som var så hade vi möte med HR och unionen med uppföljning på riskbedömningen som gjordes då de sa upp tjänsterna på jobbet i januari. Jag som fått en del fick inte vara med på vanliga mötet med resten av BO som jag jobbar på utan dick ha ett eget. Vet ej varför fortfarande, och jag har nog inte känt mig så utsatt på länge som då. Fick nog fram det jag ville men det intressanta blir att se om ngt blir gjort. Hur som, var så trött i tisdags att jag bröt ihop några minuter på min plats, men torka tårarna och körde vidare. Gick dock hem 40 minuter tidigare på komp tid. Onsdagen kände jag att nu är det nog, på onsdagen hade jag också mötet, så jag sa till min närmsta chef att jag pallar inte och får hem. Han var helt ok med det och skulle inte ens notera att jag gick tidigare. Fick komma på en lösning för mina uppgifter då han räkna med att jag var hemma torsdag och ev fredag också. Så en tjej som suttit med mig ca 6 timmar totalt innan semestrar fick hoppa in på min plats och göra det viktigaste genom att läsa mina instruktioner...... känner mig inte redo att jobba imorgon men jag känner kaoset växa på jobbet.
Att det bara är jag på HELA företaget som helt kan mitt jobb är faktiskt rätt sjukt, inte ens min chef vet mitt jobb.
Efter att idag tänkt efter och ventilerat med en vän, så har jag kommit fram till att det är nog fler som märkt av mitt mående tidigare än jag gjort. Chefen är helt förstående och tyckte jag skulle vara hemma och vila. Arbetskamrater har noterat att jag är rätt slut och annorlunda (vilket fall två som jag pratat med) och två vänner har noterat tendenser hos mig och vill att jag verkligen är hemma och tar igen mig ordentligt.
Men..... och här är problemen. OM jag skulle vara hemma längre tid, dvs går till läkare för bedömning, hur ska det gå på jobbet? Ekonomin min kommer lida helsike om jag är hemma länge och det funkar nog inte. När jag sen är tillbaka på jobbet, inget har säkerligen ändrats! Har tjatat och blivit lovad hjälp nu i 8 månader så varför skulle det ändras nu?
Det värsta är nog detta, oliver visar tendenser på att han märker jag inte mår bra. Han är väldigt mammig och vill gosa hela tiden, frågar om jag är sjuk då jag varit hemma och sovit, har hämtat han tidigare från dagis senaste dagarna. Jag kan inte bli dålig, han har bara mig!!!
Vet helt enkelt inte hur jag ska lösa detta..... men jag måste lösa det!
