jensanjen

Firat svägerskan idag och umgåtts med mina brorsbarn, mysigt att träffa dem igen, går så himla lång tid emellan jämnt.
Insåg när jag titta ut på bilen från deras fönster att jag fått skada på skärmen fram.... Suck!! Måste hänt igår när jag stod parkerad på stan, kan inte folk åtminstone sätta en lapp med i vilket fall förlåt och information att det hänt!!
Bara otur med bilar!!

Nackspärren sitter i, drar ner mot vänster skuldra och idag börjar det på höger sida också. Tiger balsam är nu insmörjd och hoppas på bättring inför imorgon, tufft sitta vid datorn annars :/

Känner mig rätt uppgiven idag,,,

Prata med en nära vän på Irland i över 1 timme, gav mig mycket positiv energi! Underbara nyheter av henne också!!! Mer info om det senare :)
Saknar de på Irland som attan!!
En kär vän med familj bor i Canada nu också som flyttade från Irland i juni, inte sett dem på över 1 år nu så saknaden är enorm!!
Planerar in att åka dit nästa sommar i vilket fall! Vill självklart till Irland också, så det är bara att spaaara massor. Ca 10,000:- för mig och oliver till Canada :/ men jag hoppas verkligen få till det.

Jobb imorgon då, tänker inte säga samma som förra veckan för denna veckan gick ju åt skogen... Så jag säger helt enkelt, I'll do my best!

Ta hand om er själva och varandra!

Fick nys om ett bra erbjudande prismässigt på att göra och få hjälp med testamente.
Något jag tänkt på sedan jag var gravid är vem jag vill tar hand om min son om det någon gång hände mig något, God forbid.
Har några i mina tankar men vet inte vem som skulle vara "passande". Jag vill oliver ska få det bästa, som alla föräldrar vill, någon som kan lyssna på hans behov, har tid för hans behov som säkerligen blir starkare om jag försvinner ur hans liv. Det är en hemsk tanke och något jag verkligen inte önskar mitt barn!!! Men OM något hände, då vill jag vara säker på att han får det bra och inte hamnar på fosterland etc.
Men vem/vilka???
Har 2 personer jag tror jag vet som skulle älska att ta emot honom och uppfostra han som sin egen... Inget tvivel där, hoppas jag.... Men det innebär mig att jag sårar andra....

Men, det handlar om vad som är bäst för min son..... Får nog prata med personerna jag har i tanke.....

Då var denna vecka, en rätt hyfsad vecka på jobbet med att suttit på chatten och mejl hela veckan, idag medlyssning för att hjälpa ny personal. Men i det innebär också sämre siffror för mig då jag inte har rutinen inne för chatt..... Vilket innebar värdelösa siffror hela vecka!!
Det värsta är att ju mer neråt det går desto sämre går det, man borde bli taggad att köra på och bli bättre, men känns som att ju mer jag försöker desto sämre går det.... Äh jag vette fasen vad jag ska göra, ingen lust att gå till jobbet längre.....

I helgen då, tänker inte tvätta denna helg, matlådor har jag fixat förra helgen så det behövs inte heller, storstädning med damning var också förra veckan så det behövs bara dammsugning.
Det är höst marknad i stan så ska ner och strosa där om det inte regnar.
Söndag blir det fira svägerskan då hon fyllde år idag och förhoppningsvis blir det fika med en fin arbetskompis som slutat hos oss.

Kan bli en bra helg!
Tänker köpa mig lite vin imorgon också :)

Idag kom sista spiken på kistan så jag bröt fasaden.
Hade möte på jobbet med ansvarig som vi har med jämna mellanrum där vi pratar om hur det går för en statistiskt etc. Jag har aldrig riktigt haft 100% som vi helst ska ligga över. De räknar hur lång tid samtal ska ta, efter arbete, hur många mejl om dagen, hur många chatt om dagen beroende på vad man sitter med om dagarna.
De säger att de får aldrig in kunder som vill tala med ansvarig som jag haft hand om, det är aldrig medarbetare som kommer med kunder som väntar på svar där jag inte återkopplat. Dvs jag gör ett bra jobb och har nöjda kunder MEN..... Jag måste göra jobbet snabbare!

Har bett dem medlyssna sedan jag börja för ett år sen för att jag ska få tips om vad jag kan göra annorlunda, jag har fått ca 1 timme totalt på 1 år av medlyssning!!! Jag bröt ihop idag... Grät som ett barn :( allt bara kom på topp kände jag... Ansvariga sa att jag gör absolut inget fel, bara att få mig snabbare! Men fasen, de där siffrorna får vi varje dag och jag svär och grämer mig varje dag.... Känner mig värdelös!!

Positiva är väl att de vet och ser att jag verkligen kämpar och vill mer, annars hade de inte som de själv sa, haft mig på mail och chatt vissa dagar. Men jag vet verkligen inte hur jag ska göra ett bra jobb men snabbare..... Avbryta kunderna när de pratar???
Nåja, får väl se vad som sker, känner mig som en värdelös skit och undrar vad jag gör där egentligen :(

Bajs vecka!!!

3:e jag fått sen jag flytta till Borås!
Vad ska vi spara in på denna månad då jag även har tandläkaren om 14 dagar!!

Det går verkligen inget bra för mig nu.
Lönespecen stämde inte med komptid varken taget ut eller in.
Fick parkeringsböter idag när jag hämta oliver på dagis.
Statistiken på jobbet går åt skogen för mig.
Inget kul alls!!!
Fasen vad neråt jag är nu!!!

Idag var det dags för 2.5 års kontrollen. Var lite nojjig över hans vikt då många säger han är spinkig. Men han följer sin kurva kanon, 91 cm lång och 13.6 kg. Hon tycker han är en hälsosam och frisk kille och utvecklas kanon i språk och beteende. Det enda är hans fötter, har ju alltid gått på tårna, och jag tycker han gör det mer och mer. Så efter att läkaren tittat snabbt på han när han gick och sprang så blir det remiss till specialist! Säkert lite övningar vi får att göra, googla lite om det, och ofta är det en grej de fått för sig men kan orsaka förkortning i vadmuskel. Får se hur det blir.

Hon tyckte jag såg trött och sluten ut, fråga hur jag mådde. Om jag får någon avlastning. Berätta hur det är, hur jag känner mig ( inte helt dock) och hur mitt liv är. Hon tycker jag ska prata med någon, se om vi kan komma fram till något som jag hjälpa mig. Babblade om avlastnings familj men det sa jag nej till. Känns som då är jag världens sämsta morsa..... Va fasen, inte ska jag köra bort mitt barn till främlingar 1 gång i månaden!!!!

Jag gav mig in i detta, jag hade valet och jag valde detta. Jag måste fixa detta!! Trodde väl aldrig det skulle bara så här, att jag skulle känna så här. Bara att bita ihop, eller hur?!?! Min son är mitt allt!! Utan han..... Vad fasen skulle jag göra egentligen?

Min stora önskan nu, just nu, det vet jag faktiskt inte om jag ska vara ärlig..... Jag har ingen aning....

Jaha, lördag idag och det har varit en produktiv morgon.
Oliver vakna 6.20 och ropa efter mig, sa till han att komma och vi låg och mös i ca 1 timme, tror vi båda somna om :)
Fick ligga i sängen och dricka mitt morgon kaffe, oliver har nämligen blivit galen i Dora Explorer och jag köpte den åt han igår. Höra han tjata om Dora varje dag och det visas endast kl 7 vardags mornar... Så i morse var han fast limmad framför teven i drygt 40 minuter :) lugn morgon!

Sen blev det ner till tvättstugan och börja där, oliver tycker oftast det är kul då han röjer runt med sopborstar och klädvagnen, i morse var det en sopbil som han la alla borstar och moppar i :)

Upp och laga lunch lådor för veckan sen, tycker det är kul att laga mat men inte så kul när det är ett måste. Så jag körde på och gjorde 3 olika rätter, har nu för 8 arbetsdagar.
Kyckling pyttipanna
Kyckling med arlas svamp crème fraîche med bulgur
Spagetti med köttfärs och arlas vitlök/parmesan fraîche.

Inte smakat någon av de tidigare men de såg intressanta ut, hoppas de smakar som det lukta :)

Kram på er!!

Happ då börjar vi här igen. Har så mycket negativa tankar senaste 2 veckorna.
Inget känns riktigt bra, det händer inget i mitt liv. Samma sak varje dag.
Till jobbet och hem, helgerna det vanliga med alla måsten man inte hinner under veckan och trycka in fika med folk.
Känns som jag inte umgås med min son tillräckligt, under veckorna ses vi drygt 1- 1 1/2 timme per dag :( därför han krånglar med lämningen på dagis sedan vi hade semester kanske ? Blev van att vara med mig igen hela dagarna....

Känns som jag inte har något roligt och något händer, samma sak jämnt! Kan inte göra något annorlunda, är så bunden jämnt. Jag vet, det borde jag förstått innan, och missförstå mig inte, jag ångrar inte min son!!! Jag älskar han över allt annat och skulle offra allt för att han ska må bra och trivas!!
Men jag då?? Är det så här det ska vara? Är jag självisk? Dum???
Sist jag var ensam och gjorde något kul var i somras, en kväll med middag på stan. Sen upp igen med sonen på morgonen....
Tänker jag fel? Är det mig det är fel på???
Ja jag vet inte, känner mig som en värdelös mor som vill och behöver egentid.....
Usch, ibland vet jag inte vad jag ska göra!!

Sen är saken med fadern inte klar heller. Han bråkar och ställer till det, kan inte slappna av förrän det är klart. Fast samtidigt vet jag inte om jag vill ha det klart, tänk om det då blir krav om det ena och andra och han försöker med massa saker???
Min största rädsla i livet är försök att ta min son ifrån mig..... Den tanken slår mig ofta! Livrädd att släppa han ur min blick när vi är ute bland folk!

Hmmm som ni märker, en hel del i huvudet.....
Någon med bra lösning där ute?