jensanjen

Japp det blev inget mer efter resan, vi prata varje dag och han boka biljetter till jul och vara här i 10 dagar. Men så för ca 2 veckor sedan insåg han att han inte hade så starka känslor som han borde ha och vill inte ge mig och sonen falska förhoppningar med att komma över jul. Så vi besluta att vi stannar som vänner och kommer alltid vara. Han har en stor plats i mitt hjärta och jag i hans, men vi passar mer som vänner. 

Tiden jag var där va jätte trevlig och kul men det där lilla pirret fanns liksom inte. Så vänskap är där det stannar mellan oss. Underbart kul helg hade vi dock :)

 

Känslan att man kommer vara ensam för alltid kryper på. Har inte känt att jag velat ha någon då jag varken haft tid eller lust tidigare,  men nu senaste månaderna känner jag att jag saknar att ha någon att dela mitt liv med. Dela saker som händer med oliver, mina dagar, känslor och att göra.  Någon att hålla om kalla kvällar och bara vara kär.... kärlek är verkligen ngt som saknas, den känslan liksom. Kärleken för min son är så klart oslagbar,  inget kan ta den! Men kärleken för en annan människa som är kär i mig, pirret, lyckan att ses. Bara ha någon som håller om mig och jag känner mig trygg liksom. 

Men hur i hela friden ska jag lyckas träffa någon? Min tid är jobb, hemmet och lek med oliver och vänner som har barn. Vart och hur skulle jag träffa någon, och att dejta... hur ska det gå till då jag alltid har oliver? Vill inte ta med han första gångerna man träffar någon. Både för hans säkerhet och min egen skull att kunna vara bara jenni, inte mamman.

 

Ja ja, tankar som finns i skallen min senaste dagarna, men snart är det nytt år och kanske det året har några nyheter i livet.