jensanjen

Idag var det dags för 2.5 års kontrollen. Var lite nojjig över hans vikt då många säger han är spinkig. Men han följer sin kurva kanon, 91 cm lång och 13.6 kg. Hon tycker han är en hälsosam och frisk kille och utvecklas kanon i språk och beteende. Det enda är hans fötter, har ju alltid gått på tårna, och jag tycker han gör det mer och mer. Så efter att läkaren tittat snabbt på han när han gick och sprang så blir det remiss till specialist! Säkert lite övningar vi får att göra, googla lite om det, och ofta är det en grej de fått för sig men kan orsaka förkortning i vadmuskel. Får se hur det blir.

Hon tyckte jag såg trött och sluten ut, fråga hur jag mådde. Om jag får någon avlastning. Berätta hur det är, hur jag känner mig ( inte helt dock) och hur mitt liv är. Hon tycker jag ska prata med någon, se om vi kan komma fram till något som jag hjälpa mig. Babblade om avlastnings familj men det sa jag nej till. Känns som då är jag världens sämsta morsa..... Va fasen, inte ska jag köra bort mitt barn till främlingar 1 gång i månaden!!!!

Jag gav mig in i detta, jag hade valet och jag valde detta. Jag måste fixa detta!! Trodde väl aldrig det skulle bara så här, att jag skulle känna så här. Bara att bita ihop, eller hur?!?! Min son är mitt allt!! Utan han..... Vad fasen skulle jag göra egentligen?

Min stora önskan nu, just nu, det vet jag faktiskt inte om jag ska vara ärlig..... Jag har ingen aning....